nu har jag glåmat(det är när man stirrar på någon/något riktigt länge med käften öppen) på småstadsliv, äntligen. skrattat har jag gjort oavbrutet i två timmar. tårarna har runnit och bukfettet har fått sig en omgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar